Jag har länge funderat på om det inom utveckling av programvara går åt samma håll som samhället i övrigt. Vi har alla länge hört om hur läkarna får en allt större administrativ börda och i skolan skall lärarna fylla i en massa rapporter och det skapas statistik i stället för att de träffar patienter respektive elever som är deras huvudsyfte.
Till detta kommer alla besparingsprogram som skall slå ”rättvist” i organisationen. Därför tar man bort sekreteraren på arbetsplatsen, elevassistenter i skolorna och all kringpersonal så att arbetsuppgifter som är läkarnas och lärarnas huvudsyfte får allt mindre tid. Samtidigt har vi den svenska jantelagen som säger att ingen skall ha några förmåner som ingen annan skall ha, så att någon som avlastar läkarna eller lärarna hemma ses som fult och kallas pigjobb osv.
En konsekvens av denna besparingsiver blir också att arbetslösheten stiger då uppgifter som inte kräver universitetsexamen läggs över på läkare och lärare.
Att öka produktiviteten innebär inte att skära i kostnader, det innebär att du arbetar smartare och utnyttjar tekniken. Häromdagen såg jag en inventering i en klädbutik. Med den senaste tekniken gick den ansvariga runt med en handdator och passerade bara alla kläder och skor så räknade datorn automatiskt. Helt plötsligt kan inventeringen göras väldigt enkelt och effektivt och butiken sparar in på en uppgift som inte påverkar kunden.
Hur har vi gjort inom vår bransch under de senaste årtionden? Min personliga uppfattning är att vi går i samma riktning. Servicepersonal som underlättade utvecklarnas jobb försvinner allt mer. Det är möjligen de högsta cheferna som har hjälp med diverse uppgifter vilket förstås är väldigt produktivt. Själv saknar jag den hjälp som jag tidigare fick. Saker som alla regler kring resor, traktamente osv vilka jag nu måste leta upp efter varje resa, eller att hitta lämpligt mötesrum, eller tider där alla som skall vara med på mötet kan.
När jag var på Telia hade vi ett projektkontor som tog fram alla underlag för fakturering till kunden, statistik för projektet av olika slag som efterfrågades av olika delar av organisationen osv. Alla dessa supportfunktioner gjorde att jag kunde fokusera mer på min huvuduppgift, som genom åren varit allt från utveckling av programvara, projektledning samt testning.
För den som är utvecklare har jag sett en ökad byråkrati. Det skall rapporteras till olika chefer och information skall sammanställas, rapporteras, beslutsunderlag skrivas osv och det är ständiga avbrott för saker som inte är huvuduppgiften. Många gånger kommer avbrotten för att cheferna skall veta vad som händer.
Att låta utvecklarna fokusera på sin huvuduppgift är kritiskt för produktiviteten. Dels är det den enskildes produktivitet och dels är det hela organisationens produktivitet. Att ha så få utvecklare som det är överhuvudtaget är möjligt är kritiskt för produktiviteten.
Två utvecklare som jobbar 100% med utveckling kostar hälften och kommer att producera mer och bättre kod kontra fyra utvecklare som jobbar halvtid med utveckling och resten med andra uppgifter.
Har ni möjlighet att avlasta era kritiska resurser, utvecklarna, så gör det innan ni överväger att utöka antalet utvecklare. Det ökade kommunikationsbehovet med fler utvecklare kommer alltid att sänka produktiviteten. Fråga er vilka uppgifter som utvecklarna gör som kan göras av någon annan eller kanske de egentligen inte behöver göras alls. Exempel på områden att se över är projektledningsverktyg som inte kräver ständig uppmärksamhet och uppdateringar från utvecklarna, avlasta utvecklarna från tester som kan göras av andra och framförallt se till att de felrapporter som når utvecklarna är bra beskrivna och går att reproducera relativt enkelt, låt någon annan än utvecklarna skriva reseräkningar fylla i komplicerade närvarorapporter och framförallt projektuppföljningen måste vara enkel och helst automatisk.