För några veckor sedan var jag på Webbdagarna i Stockholm och lyssnade på Alexander Bard vars presentation handlade om nätverkande organisationer i stället för hierarkiska som varit standard i vår värld sedan Napoleons dagar.
Under många år har jag funderat på några episoder som inträffade på Ericsson när jag var konsult där. Bland annat så känns jag att det på ett möte skulle ha sagts att ”varför organiserar vi oss på det sätt som vi tror är effektivast endast när vi har kris!” Det var vanligt att vi satte personer tillsammans när ett problem som var kritiskt uppstod för att få dem till att prata med varandra men när sedan det var löst så återgick de till sin ordinarie plats.
När vi sedan införde SCRUM så blev det ett himla liv över att sektionerna splittrades. Allt signalerade att det viktigaste var linjen och dess behov av att kommunicera med sin personal! Allt baserades förstås på att linjen var ansvarig för ett antal moduler och inte för en viss funktionalitet. Likaså var projektet livrädda för att tappa kontrollen över utvecklare och testare. Det var projektet som visste vad som skulle göras och koordinerade arbetet mellan de olika linjerna. Sammanfattar man det kort så var projektet till för att ”fixa” nackdelarna med linjen så att rätt information kunde förmedlas mellan rätt personer. I slutändan drevs projekten genom informella kontakter mellan personer som lärt känna varandra under årens lopp.
Så om vi har en struktur som inte fungerar och en som är till för att fixa den förra, vad borde vi göra, jo ta bort båda och skapa en helt nu struktur som bygger på vem som måste prata med vem för att utföra sitt arbete. Kanske det var det som SAS-Carlzon menade med att han ville ”riva pyramiderna” inom SAS för många år sedan. Min erfarenhet är att det är utanför konferensrummen som all viktig kommunikation sker och det är där besluten egentligen tas. Det känner nog många igen sig i att när det tagits beslut på ett möte och sedan har ingen brytt sig om beslutet eftersom alla inte var överens eller att alla inte var med på mötet osv.
För att organisera företaget behövs det troligen någon form av struktur och beslutsmodeller men i första hand vore det bäst med en nätverksorganisation där de som behöver arbete tillsammans gör det och att alla har möjlighet att kontakta och diskutera med dem som de har behov av. Det finns idag flera verktyg som t ex Slack som kan användas för att bygga nätverk för att utföra uppgifter inom organisationer.
Jag vill också anknyta till min förra blogg om innovationer för jag anser att en nätverkande organisation har större möjligheter att skapa innovationer. Genom rätt uppmuntran från ledningen kan personer med olika kompetens inom företaget hitta varandra och bilda innovativa grupperingar.
Då undrar ni förstås var alla de andra sakerna som linjen och projekten gjort genom åren skall hanteras. Det finns t ex lagliga aspekter som attesträtter osv som det inte går och bör ändras på. Många roller finns förstås kvar i organisationen men de behöver inte vara hierarkiskt organiserade. Någon måste antagligen vara Verkställande Direktör, det finns personer med kundkontakter som är säljare, det finns marknadsförare osv, alla med olika ansvar och befogenheter. Det viktiga är att ändra på hur kommunikationen sker och uppmuntra att rätt personer pratar med varandra på alla nivåer och inte genom en hierarkiskt organisation sätta hämningar på vem som pratar med vem.