Inom samhället finns många exempel på hur någon vill, ofta ett särintresse, att en organisation skall se ut. Misstaget ligger just i att vi inte ser på helheten utan sätter mål för delar av systemet. Det måste finnas incitament för att jobba för en gemensam bättre situation i stället för att bara kortsiktigt titta på sitt eget, eller dem man företräder, bästa. Det finns många aspekter på detta och här kommer några funderingar.
Den första jag hörde betona vikten av att optimera på helheten var, om jag minns det rätt, Mary Poppendieck. Det var på några dagars seminarier som Softhouse hade för drygt 10 år sedan. Vi har sett att i verkstadsindustrin började man att optimera ett visst moment med hjälp av tidsstudier i början av 1900-talet men är populärt även i nutid i en modernare tappning.
För mig känns det rimligt att det inledningsvis var viktigt att optimera på enskilda arbetsmoment då det fanns mycket att vinna men succesivt kom insikten inom industrin att det var viktigt att arbeta för att optimera helheten.
I mina tankar jämför jag ofta med idrottens värld, och en särskilt händelse i herrlandslaget har jag funderat mycker på genom åren. Det var 2010 som jag läste att Hamrén och Zlatan pratat i många timmar om fotboll och att de båda ville vinna medaljer i stora mästerskap. Så här skriver fotbollskanalen (min fetstil)
“I maj 2010 kom Hamrén överens med Rosenborg om att han från och med den 1 juni skulle bli förbundskapten för det svenska landslaget på heltid. Kort därefter fick han ett drömbesked. Zlatan Ibrahimovic berättade att han fortsätter i landslaget. Erik Hamrén hade åkt till Malmö och träffat Zlatan och enats om ett samarbete. Ibrahimovic fick löften om att vara lagkapten, ta ansvar för de yngre spelarna och vara en nyckel i ett 4-3-3-system.
– Erik går in i det här för att vinna, han har samma mentalitet som mig, han har även lovat mig en medalj. Nu börjar en ny resa och jag vill vara med från början. Spelsystemet känns mer internationellt än det svenska 4-4-2, jag har en fördel av 4-3-3 eftersom jag spelar så i Barcelona, och även spelat så i Ajax, sa Zlatan.”
Det var väl en rimlig målsättning med tanke på att Sverige så sent som 1994 hade tagit brons i USA och med Zlatan i laget så hade man en världsspelare. Nu blev det aldrig som de hoppades och det har många gånger diskuterats Zlatans betydelse i landslaget och att bra resultat har gjorts även när han inte är med, och vissa påstår att det till och med gått bättre utan honom.
Vi kan inte ändra historien men jag vill påstå att Hamrén kastade bort Zlatans bästa år i herrlandslaget pga ett feltänk i hur man organiserade sig och vilket spelsystem som valdes. Hamrén tittade för mycket på hur bra lag spelade och hur Zlatan lyfte de lag han kom till med sin närvaro och sätt att spela. Problemet ligger i att Hamrén försökte bygga sitt herrlandslag utifrån att han hade tillgång till de spelartyper och spelare med de kvaliteter som Zlatan har i de klubblag som han spelat med genom åren. I stället borde han, vilket han i och för sig kanske försökt men inte lyckades med, välja sätt att spela utifrån det spelarmaterial som fanns tillgängligt. Jag skulle nog förespråka en kombination av Lagerbäcks lagbygge, som man kan hävda inte utnyttjade Zlatan fullt ut, och Hamréns fokus på Zlatan.
Varför detta exempel från sportens värld? Jo, för att jag ser likheter med hur samhället och företag tänker. Hamrén försökte optimera utnyttjande av Zlatans kvaliteter men glömde att titta på helheten. Managementkonsulter tittar på ett företag ur ett affärsperspektiv och skissar på en optimal organisation, som ofta ser mycket tilltalande ut. De glömmer dock att det finns en verklighet som sätter begränsningar, både ur ett tekniskt (får återkomma med exempel) och ekonomiskt perspektiv. Enskilda intresseorganisationer ser på verksamheten utefter deras medlemmars bästa, vilket ofta innebär att sätta dem i fokus och göra dem till en bristvara. Här har vi ett exempel inom skolans värld där lärarförbundet har, som jag ser det, lyckats med två saker; de har sett till att det i skolan krävs att man är lärare för att göra det mesta och sedan under senare år fått in ett krav på att det skall krävas behöriga lärare och för det krävs lärarlegitimation. De har styrt marknaden så att det blivit ett underskott av resurser vilket pressar upp lönerna men också, anser jag, försämrar skolan och bränner ut lärarna.Samtidigt har vi en stor arbetslöshet i Sverige, således skulle samhället vinna på om alla som vistas i Sverige kom i arbete och bidrog till helheten. I längden skall vi väl bara har högskoleutbildade på alla tjänster för att uppnå maximal kvalitet i varje moment men det lär vara svårt att hitta tillräckligt med personer att fylla dessa tjänster med.
Om det inte framgått tidigare så förespråkar jag en flexiblare syn på hur vi i samhället och inom företag organiserar oss.Det kan mycket väl finnas ett optimalt lag, som i praktiken är omöjligt att skapa. Tänker bland annat på när Malmö FF i samarbete med en radiostation skulle kora den bästa laguppställningen genom tiderna. Det gick att ringa in, maila osv. Jag minns inte hur det gick men minns ett förslag som var att laget skulle bestå av 10 Bosse Larsson och första frågan till honom blev varför bara 10 spelare, och svaret kom snabbt, det behövs ingen målvakt med 10 Bosse Larsson. Alla inser orimligheten i att få tag i 10 Bosse Larsson och ser det som en kul grej men samtidigt försöker vi bygga alla möjliga organisationer efter detta tankesätt. Inom mjukvara har det i drygt 10 års tid pratats om agila metoder och en sak som jag hört vid ett flertal tillfällen, men inte hittar något referens till, är att vem som helst i ett team skall kunna ta på sig en viss uppgift, och i och för sig så går det OM man inte förväntar sig samma produktivitet som om den som är expert på området skulle arbetat med uppgiften, men det lyser igenom lite att vi vill hitta den optimala resurser som kan allt. Inom SCRUM är det tydligt att ett team inte kan bestå av bara generalister men det viktigaste är nog trots allt att teamet har en bred kompetens inom det aktuella området de skall jobba med.
Det är bra att vi har en bild över hur vi skulle vilja organisera oss, men jag vill påstå att ännu viktigare är att vi tittar vilka resurser, både avseende verktyg, maskiner och personer, vi har att tillgå och utifrån det optimerar på helheten Några exempel, de närmaste åren kommer allt fler arbetsuppgifter att automatiseras och då måste vi fundera på hur vi skall utnyttja de resurser som vi gjort tillgängliga för annars optimerar vi på en detalj i samhället men helheten blir lidande, vi saknar sjuksköterskor och lärare, kan vi ändra tänket så att dessa inte blir utbrända av överbelastning och samtidigt öka produktiviteten inom vård och skola.
Inom mjukvara så skall vi se metoder och processer som utopier men ha principer som Agile Manifesto som en ledstjärna när vi står inför en ny situation. Idag poängteras också mycket mer än för ett 20-tal år sedan att man måste anpassa processerna till sin egen verklighet men det glöms ofta bort och det blir mer diskussioner som “det står att det skall göras så här”
Utgå från vilka resurser du har och organisera efter detta. Rekrytera för att öka produktiviteten genom att se var det är mest problematiskt för teamet och vilka möjligheter du har. Ett svenskt klubblag kan inte konkurrera med de stora europeiska lagen utan måste hitta spelare som kostar mindre och dessutom passar in i lagbygget och sedan anta utmaningen att ändå konkurrera med storklubbarna genom att utnyttja tillgängliga resurser på ett effektivare sätt. Optimera på helheten, laget, och ta inte bästa (dyraste) spelaren på varje position. Ta någon som brinner för klubben och som inte bara ser det som ett steg i karriären och som kan samarbeta med resten av laget. När ett svenskt klubblag eller landslag lyckas med det så blir helheten ofta bättre än andra lags stjärnspäckade lag.