Är det bra med slimmade organisationer även när det inte är en pandemi. När det blir kris i en verksamhet eller i ett helt land så krävs det stora åtgärder för att hantera situationen som uppstått. Det är ingen som direkt ifrågasätter att sådana situationer kan uppstå och det är naturligt att inte bygga sina verksamhet efter värsta scenariot om det skall bli någon ekonomi i företaget.
Men alla små kriser som händer i den dagliga verksamhet under normala omständigheter hur hantera vi den i dagens slimmade organisationer? Jag är förstås speciellt intresserad av bolag som utvecklar mjuk- och hårdvara eftersom jag arbetat i den typ av verksamhet i drygt 30 år nu.
Min uppfattning är dock att detta är något som påverkar på liknande sätt i andra verksamheter som inom hemtjänsten, vårdcentraler, affärer och personal blir utbränd på ett helt annat sätt än för 20-30 år sedan.
Min tes är att den slimmade organisationen blir väldigt dyr i drift jämfört med de organisationer som har en visst slack i verksamheten. Att ha slack i en organisation behöver inte innebära att personalen inte har något att göra i perioder utan den tiden kan då ägnas sig åt icke akut verksamhet, t.ex vidareutbildning, förbättra kvalitet och det som inom mjukvara kallas tekniks skuld kan åtgärdas.
Inom mjukvara lider vi mycket av ökad teknisk skuld i programvaruprodukter. Att slimma en organisation ger dels ökad teknisk skuld och dels ett behov av mer omplanering då minsta lilla problem som uppstår påverkar tidplanen.
Agil utveckling har försökt att åtgärda detta genom fixera kostnaden och kvalitetskravet men låta funktionaliteten i varje iteration variera. I verkligheten ser jag hela tiden problem med att ledare har svårt för att acceptera att allt som är planerat för en iteration och ofta flera iterationer framöver inte är något som ett team kan lova att leverera. Det är också så att den hastighet eller kanske bättre produktiviteten hela tiden förväntas öka, även om den bara är tänkt att vara ett instrument för att teamet skall ta på sig lagom mycket arbete i varje iteration och på sikt kunna få en liten uppfattning om hur mycket ett team kan göra av den funktionalitet som är listad i backloggen. Om en företag har flera team så jämförs hastighetssiffran mellan teamen och det team som har en lägre hastighet anses vara sämre. Det är som att jämföra äpplen med päron. Teamens hastighet är inte kalibrerad, den ena kanske har enheten km/s och den andra inch/h.
Naturligt vore att ett team till och från inte når sitt mål att leverera all funktionalitet i en iteration. Detta måste ses som naturligt och något som inte skall innebära stora konvulsioner i organisationen. Att teamen har en arbetsmiljö där de har möjlighet att själv hantera problem som uppstår utan att konsultera cheferna ger en både bättre effektivitet och ett lägre behov av chefer.
Förresten så läste jag att antalet administratörer inom sjukvården har ökat dramatiskt senaste åren. Beror det kanske på att planeringen i minsta detalj och alla omplanering så fort det blir en krusning i verksamhetens som ingen har tänkt på.