Har ni märkt att vattenfallsmetoden tar tillbaka allt mer mark genom att kamouflera sig? Jag har sett det i många sammanhang och personligen tycker jag att t ex SAFe inbjuder till det men annars är det nog bara en reflex från chefer att de vill styra och ställa. Många företag vet att de måste framstå som att de arbetar agilt för att kunna attrahera utvecklare till sin organisation.
Har du varit med i ett vattenfallsprojekt så känner du säkert igen dig i att dessa var och är upplagda så att de består av flera faser. Men det viktigaste för en chef är att känna trygghet i att kunna leverera enligt det som utlovas till en kund, vilket kan vara en specifik kund eller till marknaden i sin helhet. Företaget vill alltså bestämma tidigt vad som skall komma ut av utvecklingen. Vi måste alltså ta fram en plan. Om vi dessutom delar upp den i delar om 2-4 veckor med avstämning efter varje så ser det ut som att vi arbetar agilt. Vi använder samma namn också för att göra det svårare att upptäcka att vi gör något annat. Eftersom vi inte litar på att utvecklarna gör vad de skall kan det vara bra att träffa utvecklarna på ett dagligt möte och sätta press på dem direkt på morgonen när de kommer till kontoret.
Nu är problemet att vi måste ha någon form av kunskap för att kunna planera alla delarna så vi måste träffas några dagar för att planera, vi kan kalla det att planera ett inkrement. Planeringsmötet drar upp riktlinjerna för att antal månader framåt och eftersom många delar inte är fullt utreda måste vi lägga in förberedelsetid innan på några veckor så att alla tekniska detaljer är utredda för annars går det inte att planera.
Som vanligt i ett vattenfallsprojekt så måste utvecklarna kompromissa med kvaliteten för att leverera funktioner enligt tidplan. Vi lägger därför in tid innan releasen för härdning av programvaran. För att kontrollera att utvecklarna gjort vad de lovat vid planeringen så måste vi ha ett team av testare som verifierar att de uppfyllt kravbilden.
Jag helt övertygad om att jag skulle kunna driva ett vattenfallsprojekt kamouflerat så att en utomstående och de flesta i företaget skulle tro att det var ett agilt arbetssätt.
Med det sagt så är det kanske inte fel att utvecklingen går åt det håller, eller? Vad var det som skulle bli bättre med agila metoder egentligen. Har vi glömt det eller är det inte prioriterat längre. Vad tror vi är det effektivaste sättet att driva utvecklingsprojekt? Är det för att så många chefer inte har upplevt vattenfallsprojekt som gör att de vill använda metoden för den ger en falsk trygghet? Eller frigör den chefen från ansvar eftersom personen har gjort vad som förväntas av dem? Vem sätter i så fall förväntningarna? Är det det som krävs av en chef för att göra karriär?
På tal om att göra allt för att säkra sig själv så har jag ett starkt minne av en projektledare som var en fena på det och dessutom på ett projektmöte berättade om alla åtgärder som vidtagits för att han inte skulle bli syndabock om det gick fel. Där var det inte tal om att leverera efter beställarens önskemål utan det viktiga var att säkra sin egen karriär. Som tur är så minns jag inte hans namn.